- Vad ska jag göra i skorstenen? frågade Giorgio. - När du kommit upp ska du leta rätt på var de andra kakelugnspiporna mynnar ut i den stora skorstenen och sen ska du skrapa ur dem med händerna. Sotet låter du helt enkelt falla ner.
Giorgio fattade mod, blundade, tog tag i det första järnet och hävde sig uppåt. Sotet föll i floder omkring honom. Det rann utefter hans rygg. Det trängde in i näsan, så att han måste nysa, i öronen, i munnen. Det var verkligen väl att han slutit ögonen, annars hade han fått sot i dem också.
I mitten av 1800-talet såldes unga, schweiziska pojkar till Milano som sotarpojkar för att deras familjer skulle klara sig undan svält.
Sotarpojken, av Lisa Tetzner, är den klassiska berättelsen om Giorgio och hans sotarbröder. Deras liv är fyllt av spännande, sorgliga och ibland otäcka äventyr.
(Från Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789188877475/sotarpojken/ )
Jag har själv aldrig läst den men en gång på 70-talet när jag själv gick i skolan läste min fröken den. Trots att det gått så lång tid har jag fortfarande minnen från den. Något som säger mig att det är en bok som borde hålla än idag.