"Tusen gånger starkare" av Christina Herrström handlar om Signe som är femton år. Hon upptäcker att det finns många och märkliga orättvisor mellan killarna och tjejerna i hennes klass. Allt börjar med att Signe får en ny klasskamrat. Hon heter Saga.
I Tusen gånger starkare får vi följa Signe som ofta är tyst. Hon funderar själv på varför det är så. När hon gick på dagis så pratade hon högt och mycket, varför ändrade hon sig? Boken handlar om hur Signe blir tusen gånger starkare. När Saga börjar i Signes klass börjar det som mullra. Men vad är det som sätts igång i klassen egentligen? Saga är en person som självklart och oberört spränger gränser och bryter normer, bland annat för hur en tjej förväntas vara. Hon verkar göra det utan att tänka på det, hon är bara sig själv. Saga är mycket omtyckt i klassen, i alla fall till en början, och hon får en central plats i klassen. Hon är snäll och pratar med alla. Saga är liksom självlysande, men en bit in i boken mattas hennes glans. Är det inte bättre att allt är som det brukar, som det var innan allt började?
(Från Sundbybergs bibliotek: http://bibliotek.sundbyberg.se/102716/tusen-ganger-starkare )
Jag började läsa den här i en sexa men gav snabbt upp. Den utspelar sig i högstadiet i en tonårsvärld och även om jag läste den på våren var eleverna helt enkelt inte mogna för beskrivningarna i boken. Mitt fel var att läsa en bok som inte var anpassad efter åldersgruppen, boken är det inget fel på.